Väder Ludvika

lördag 31 december 2011

2011.......

Idag är det årets sista dag. Ett år som har getts oss mycket glädje, men också en oerhört stor sorg när vi förlorade vår älskade Ludde genom en olyckshändelse.
Vi fick bara två år med Ludde, men det har varit två år med enbart glädje. Ludde var en så fantastisk hund. Snäll, glad och alltid så lydig. Vi behövde aldrig höja rösten åt honom någon gång. Han förstod alltid vad vi ville att han skulle göra. Det bästa han visste var när han fick busa med sin älskade bror Bangsi. Vi tillbringade många timmar tillsammans på rallylydnadsträning och vi deltog också i många tävlingar. Alltid med bra resultat.
Ludde, du kommer alltid att finnas i våra tankar och våra hjärtan.

En älskad vän och familjemedlem som lämnade oss alltför tidigt. Vi saknar dig Ludde så oerhört mycket.

Vi har två underbara barn som ger oss så mycket glädje. Ibland också oro. Så är det alltid när man har barn. Det finns så mycket ondska och elakheter i vårt samhälle som även drabbar oskyldiga. Det har vi fått uppleva i vår lila stad under december månad.
Samuel har tagit studenten och han fick jobb direkt efter avslutningen. Han trivs bra med sitt arbete och kan fylla på sitt sparkonto varje månad. Nu hoppas vi att han snart får en egen lägenhet. Självklart vill vi att han ska bo kvar hemma, men när man snart är 20år vill man förstås ha något eget.
Moa har börjat plugga i Falun och har fått en jättefin lägenhet i centrala staden. Hon trivs så bra och har en enormt stor vänkrets. Det enda som oroar henne nu är snöbristen. Hon ska åka Vasaloppet och skulle behöva träna lite.
Anders och jag har fått vara friska. Likaså mina föräldrar som snart är 90 år gamla.
Efter förlusten av Ludde fick vi uppleva vilka enormt goda vänner vi har.
Chrissie och Magnus som har ställt upp dygnet runt efter olyckan. Utan deras hjälp hade vi inte mått så bra idag som vi gör.
Anette som alltid har funnits till hands. Till henne kan jag ringa när jag vill när det känns svårt.
Hon har gett oss så mycket tröst och stöd när det har varit som svårast.
Ludde har en stor plats i Fam. Bussmans hjärta också.
Pernilla som hjälpte oss att få en ny liten lurv i familjen. Själva hade vi inte kunnat leta valp.  Hon finns också till hands och har stöttat och tröstat oss mycket.
Tack också till Liz som lät oss få ta hem lille Samo.
Den 9:e oktober hämtade vi hem Samo. Bangsi fick också följa med eftersom han bodde hos oss då. Hans matte och husse var på Island. Det var en stor trygghet för Samo att ha Bangsi med i bilen. Vi hämtade honom i Ängelholm, så det blev en ganska lång resa. Allt gick så bra.
Samo fann sig väl tillrätta redan från första stund. Han är en fantastiskt fin hund.
Här är Samo 3,5 månad gammal. Ett charmtroll.

Fyra månader senare har Samo blivit en stor kille.

Det har hänt en hel del annat också under året som gått. Jag har tillsammans med Chrissie börjat en instruktörsutbildning för Hundsteg. En helg i månaden åker vi till Norberg och dessemellan har vi massor av uppgifter att göra hemma. Det är mycket jobb, men så fantastiskt roligt. Jag har lärt mig mycket under den här tiden. I april ska vi vara färdiga om allt går som det ska.
Jag har också hunnit med att bli rallylydnadsinstruktör. Det också tillsammans med Chrissie.
I övrigt har allt rullat på som vanligt. Jag arbetar för fullt. Tyvärr är det så att arbetet inkräktar på min fritid. Jag skulle vilja ha mer tid och ork för mitt stora intresse som är hundar.
Barnen är nu så stora så dom behöver inte min tid lika mycket som när dom var små. Naturligtvis ställer vi upp när dom behöver hjälp med något.
I kväll är vi bjudan till våra bästa vänner på Skepmora. Det ska bli så roligt. Det skjuts inte så mycket raketer där dom bor. Vi vet inte hur Samo kommer att reagera för smällare, men jag hoppas att han inte påverkas för mycket.
Det här är 2011 i stora drag. Nu önskar jag er alla ett nytt år med mycket glädje.

8 kommentarer:

  1. Vilken underbar årskrönika!!! Fylld med sorg, men också massor av glädje!
    Bangsi och jag pratar ofta med Puddisen när vi är ute och promenerar. Han var lycklig och han har det bra nu också, tillsammans med Neo på de gröna ängarna och masa vatten att plaska runt i!

    Snart skålar vi in ett nytt år, som förhoppningsvis blir ett bra år, med massor av skratt och trevliga stunder!
    Kramar ifrån oss till er!!!

    SvaraRadera
  2. Jag är övertygad om att er älskade Ludde är nära er på ett eller annat sätt, precis som min gamla Ruff som jag ofta känner närheten av, trots att han varit borta i snart tre år!

    Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

    önskar Helena och Mulle

    SvaraRadera
  3. Helena. Kan du skriva din mailadress och telefonnummer så jag kan kontakta dig när vi ska börja träna lite. Det vore roligt om du och Mulle kan vara med någon gång.

    SvaraRadera
  4. astrid.helena@hotmail.com

    0243 - 170 52


    Ha det bra! Och du och alla andra besökare till Borlänge - titta gärna in och hälsa på!

    Helena

    SvaraRadera
  5. Vilken fin krönika!
    Ert år har verkligen inneburit både sorg och glädje. Du kan va säker på att Ludde är med er och leder Samo.
    Visst känns det bra att ungarna växt upp till trygghet i sej själva. Då har man lyckats som förälder.
    Ha nu ett riktigt GOTT NYTT ÅR och ta vara på varandra.
    Kram
    Sonja och flickorna.

    SvaraRadera
  6. Det var en fin årskrönika.
    Ja nu är året slut och vi går mot ett nytt som vi hoppas blir ett år med massor av glädje.

    Alla vi som fick förmånen att känna Ludde har en stor plats i våra hjärtan för honom, för härligare och finare hund det är svårt att hitta <3.

    Jag hoppas för Moas skull att det blir snö så hon får träna inför Vasaloppet (jag klara mig bra utan det vita).

    Önskar er en toppen nyårskväll på Skeppmora.

    Gott Nytt År från oss alla.
    Kram!!!

    SvaraRadera
  7. God fortsättning! Hoppas 2012 blir ett bra år!
    Kram

    SvaraRadera
  8. God fortsättning på det nya året, man kan bara hoppas man slipper sorg o elände, men tyvärr hör det ju livet till, man ska prövas om och om igen....
    Hoppas man får se Samo på tävlingsbanorna nästa år, det får väl bli på den senare delen av året, men det vore skoj.

    // Kramar från lidhultsgänget

    SvaraRadera